Förorenad mark

En oförutsedd förorening från en verksamhet måste omedelbart anmälas till ÅMHM.

Gamla föroreningar

En tidigare industriverksamhet eller annan miljöfarlig aktivitet kan ha lämnat efter sig föroreningar i marken. Sådana föroreningar upptäcks ibland vid grävningsarbeten, då man upptäcker att jorden har en annorlunda färg eller lukt. En markförorening behöver ofta saneras för att inte bli ett hot mot miljön eller människors hälsa. Föroreningen kan få riktigt svåra konsekvenser om den kommer i kontakt med grundvattnet. En misstänkt markförorening ska genast meddelas till ÅMHM.

Ansvar

I de flesta fall är det verksamhetsutövaren som orsakat föroreningen som ska sanera marken. Om föroreningen skett med samtycke av områdets innehavare ska man gemensamt åtgärda problemet.

När man gör en riskbedömning av ett förorenat område bör man inte bara ta hänsyn till hur skadligt ämnet är. Man måste också veta hur stora mängder av ämnet som finns i området och hur stor risken är att föroreningen ska spridas.

Sanering

Sanering kan ske genom urtvättning, förbränning eller bortschaktning och deponering. Vilken behandlingsmetod man väljer beror bl.a. på föroreningstyp, markanvändning och kostnad. Sanering som riskerar att medföra en betydande miljöpåverkan, är miljögranskningspliktigt.

Målet för en sanering är att återställa marken i ursprungligt skick. Kan marken av olika orsaker inte saneras på ett skäligt sätt kan man kapsla in det förorenade markområdet för att förhindra att föroreningen sprids.

Cisterner

Gamla oljecisterner är en vanlig källa till markförorening. Stålcisterner rostar med tiden och plastcisterner tar skada av tillsatsämnen i oljan. Ett läckage är svårt att upptäcka och kan pågå i åratal utan att fastighetsägaren anar oråd.